Med personskador avses fysiska och psykiska skador som drabbar en person. Huvudprincipen inom skadeståndsrätten är att skadelidanden skall få full ersättning. Vanligtvis brukar principen uttryckas som så att skadelidanden skall försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade uppkommit. För att beräkna skadeståndets storlek kan man använda den så kallade differensmetoden, vilken innebär att man jämför hur den skadelidandes ekonomiska situation ser ut efter skadan med hur den skulle ha sett ut om skadan inte hade inträffat. Skadestånd för personskador ersätts i tre olika poster. Den första posten avser sjukvårdskostnader och andra kostnader, inbegripet skälig kompensation till de som står den skadelidande särskilt nära. Den andra posten avser inkomstförlust och den tredje posten avser slutligen ersättning för fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte och andra bestående men) samt särskilda olägenheter. Här nedan kommer att fokuseras på den andra punkten, inkomstförluster. Ersättningsberäkningens två metoder Inkomstförluster beräknas utifrån två metoder. Den ena metoden är en konkret beräkning av vad den faktiska förlusten och används för inkomstförluster i förfluten tid. Den andra metoden är däremot en abstrakt beräkning och avser framtida inkomstförluster. Ersättning för framtida inkomstförluster kommer självfallet endast ifråga vid allvarligare skador där den skadelidande inte längre har samma möjlighet att arbeta i lika stor utsträckning som tidigare. Den konkreta bedömningen, avseende inkomstförluster för förfluten tid, kommer framförallt motsvara inkomstförluster under den akuta sjukdomstiden medan den abstrakta bedömningen avser bestående invaliditet. De flesta skadelidande som får ersättning för inkomstförlust är arbetstagare och ersättningen motsvarar därför i regel den lön som går förlorad. Ersättning för inkomstförluster under förfluten tid Ersättning för förfluten tid motsvarar vidare skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha erhållit om han inte hade skadats och den inkomst som skadelidanden, skadan till trots, har erhållit. Om skadelidanden innan skadan hade en lön på 25 000 kronor och är totalt oförmögen att arbeta under två månader, och därav inte får någon lön, skall således ersättningen uppgå till 50 000 kronor. Dock är det viktigt att uppmärksamma att ersättning som lämnas till den skadelidande genom sjukpenning, allmän sjukförsäkring, sjukförsäkring bekostad av arbetsgivaren och sjuklön från arbetsgivaren skall avräknas från skadeståndet. Dessa förmåner reducerar i regel skadeståndet i stor mån. Vid beräkningen är de faktiska förhållandena vid skadetidpunkten en utgångspunkt. Hänsyn tas då inte enbart till vilken lön den skadelidande har, utan även till hur mycket den skadelidande hade arbetat om denne hade varit frisk. Ersättning för framtida inkomstförluster När den skadelidandes hälsotillstånd har stabiliserats och man med större säkerhet kan bedöma skadans framtida verkningar anses invaliditet inträda. Sådan invaliditet som leder till inkomstförluster skall täckas med ersättning för framtida inkomstförluster. För att bedöma denna ersättningspost måste en hel del skönsmässiga bedömningar göras, även om utgångspunkten givetvis är att den skadelidande skall få full ersättning. För att bestämma ersättningen skall en individuell bedömning av den skadelidandes situation göras. Därvid skall man försöka förutse framtiden och beräkna vilket inkomstbortfall som sannolikt kommer att bli aktuellt. I syfte att tillse att bedömningen blir så korrekt som möjligt brukar man skjuta på bedömningen tills man med så stor säkerhet som möjligt kan fastställa skadeverkningarna av skadan.